För 9 år sedan och vi bara hade bott ett halvår i vårt hus, fick jag ett humleskott av en go granne! Nu är det många år sedan hon flyttade från vår gata, men humlen växer sig varje år lika hög som lyktstolpen och då jag tittar på den kommer jag ihåg vännen (som så ofta generöst bjöd in mig i trädgården då jag gick förbi) och blir varm i hjärtat. Jag hoppas kunna ge människor jag mött något sådant minne av mig... att jag gett ett positivt avtryck på något sätt... det är så jag vill leva.
 |
| Humlen |
På tal om minnen... ibland överraskar jag mig själv! Det gjorde jag nu i Turkiet då jag kom på mig att vilja ha några glaskristaller, som fanns i affärerna längs med gågatan. När jag gått förbi dem under tre kvällspromenader och fortfarande ville ha dem slog jag till ;-) De kostade 10 Lira (ca 40 kr) så jag brydde mig inte om att pruta och jag såg dem hänga i äppelträdet för min inre syn. Nu gör de det på riktigt och solens strålar bryts i olika färger och leker med min blick. Så nu har jag ett minne av Bodrum i mitt svenska äppelträd :-)
 |
| Minne från Bodrum, Turkiet |
I lördags handlade det väldigt mycket om minnen för mig och min "storfamilj" (mina föräldrar och mina syskon med familjer)! Mina föräldrar fick i 70-årspresent av oss barn med familjer, kuvert fyllda med nedskrivna minnen från släkt och vänner. De blev väldigt överraskade och under dagen öppnade vi några kuvert då och då och hälsningarna medförde både igenkännande skratt och tårar då vi blev rörda. (Om någon läser detta och vill skicka minnen eller en grattishälsning till mina föräldrar så går det jättebra att göra det även nu!)
 |
| Här ska mamma få sin bunt kuvert med minnen |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkomna att kommentera här eller på fb :-)