Det ni ser som fylld av energi är brist på annan ork

Jag känner igen mig själv... wow, vad jag kan tända till på något! Undra hur länge intresset varar denna gång?

Tur att det gäller hobbys! För en hobby är inget måste. Hobbys får man byta ut precis så ofta man vill! Smycken höll jag på med i flera år och gjorde hundratals varianter - flödade - nu tar jag fram materielet då jag t ex vill göra en födelsedagspresent eller har sett ett läckert smycke som gett mig tillfällig inspiration, men det blir bara ett smycke och det med ett bestämt mål. Betong höll jag på med ca en månad - flödade - men nu har drivet avstannat och det finns inte mycket plats kvar i trädgården för betong, så nu blir det bara tillverkning för bestämda behov. Men jag har alltid lärt mig en ny teknik då fokus byts :-)

När friheten i skapandet byts ut mot fabrik och reproduktion då tappar jag intresset.

Jag älskar flödet. Det kommer då jag har ork och tid - samtidigt. "Ork" är ett relativt begrepp och i detta sammanhang har den ofta kommit då jag har semester (till vardags går min lilla energi åt till ruljansen) eller har varit sjukskriven (av brist på en annan sorts ork) och fokus får och kan vara på den "oviktiga" hobbyn. Då blir flödet, fokusen på något nytt och släppandet av grubblerier (det gör i alla fall jag då jag pysslar) en terapi för mig! Så konstigt nog så det ni ser som att jag är fylld av energi är egentligen brist på annan energi.

Hobbyn blir ett andningshål för mig.

Men visst får det konsekvenser. Flera tråkiga uppgifter i hemmet blir lidande. Bortprioriterade. Men, de hade inte blivit gjorda ändå för den orken finns inte. Kan ibland inte förmå mig till "borden". Att tvinga sig till något kan för mig vara stört omöjligt... och då kan jag bli sittande i fåtöljen istället med datorn i knät. Så har det varit sista året. Och jag har behövt det. Men nu, i maj, kom flödet igen. För pyssel. 

Denna gång var det Pinterest (samtidigt som en sjukskrivning), som blev min tändare, men det kan vara helt olika saker som gör att man går igång. En kollega och vän uppmuntrade mig för ett par veckor sedan att börja virka och vips var jag igång! 

När jag är i flöden skapar jag ofta saker som syns och får ofta beröm. Men jag är rädd för en sak - att min "terapi" ska medföra "krav" hos andra. Precis som ett städat förråd hos en annan kan få mig att känna mig sämre för att jag inte lyckas med det. Fast egentligen kan det helt enkelt vara så att den andra personen får energi av att städa förrådet (det kan jag i och för sig också få vid få tillfällen) medan jag får energi av att t ex göra en tavla i en ny teknik. Att jag gör den där tavlan (eller gräver i trädgården eller gör en fotobok eller...) får inte för en annan bli ett "jag är sämre än Jenny för jag kan/gör inte..."!!! 

Vi har alla olika sätt att koppla av.

Verkligheten är ju den att jag inte alls orkar med mycket i vardagen! Då jag kommer i ett "stim" och flödar så är det på ett sätt en verklighetsflykt, men jag gör det för att jag mår bra av det - inte för något annat! Jo, lite kul är det allt att beröm också ;-)

Tyvärr finns det en baksida av det hela också... om flödandet blir för mycket och då jag inte kan bromsa mig så dränerar även detta positiva mig. Jag vill t ex så gärna se slutresultatet så jag driver mig en extra timme... och bara en kvart till... ända tills jag darrar. Och sen kommer mattheten. Illamåendet. 

Det var det där med balans, lagom och good enough.

Just nu är jag i ett stim - leker i trädgården! Älskar att få jord under naglarna och skapa med växande materiel. Det är jag. Kanske inte du.

Var dig själv.