Morgonpigg och kvällstrött

Kan inte hjälpa att jag tycker det är irriterande att alltid vakna klockan sex-någonting... men så har jag alltid varit - hur mycket jag än försöker vrida på dygnet!

Minns en TV-intervju där forskare pratade om att de personer som har hög morgontemperatur vaknar tidigt - kroppen startar sig själv genom att dra igång de inre funktionerna, temperaturen ökar och man vaknar. Detta kan stämma i min familj: mannen har nästan en grad lägre morgontemperatur än mig och han sover gott på mornarna. 

Googlade nu lite kring detta och fann en artikel i Aftonbladet där detta stod:

"Forskarna inom området tror att våra dygnsrytmer är genetiskt betingade. Ungefär 10–15 procent av befolkningen är utpräglade A-människor: Morgonpigga, med en fast dygnsrytm på cirka 23 timmar. A-människan vaknar vid 06-tiden och har gott om energi under morgonen och förmiddagen, men på eftermiddagen sinar krafterna och kvällen kanske spenderas framför tv:n.

Ytterligare 15–25 procent är typiska B-människor. De har en längre, mer varierande dygnsrytm på cirka 25–27 timmar. B-människor tar längre tid på sig att piggna till, deras kroppstemperatur är nämligen lägre på morgonen. Men efter lunch kommer B-människan i gång, och hon kan hålla ångan uppe till sent på kvällen.

De flesta människor passar inte perfekt in i någon av dessa två extremer, utan hamnar någonstans mittemellan. Majoriteten lutar dock åt B-hållet."

(Artikeln handlar egentligen om att arbetstider mm borde vara mer flexibla, för att utnyttja folks dygnsrytm: http://www.aftonbladet.se/wellness/article14406608.ab )

Att jag är utpräglad A-människa har både för och nackdelar. De främsta nackdelarna är nog hur tråkigt det är att ligga och vänta på att familjen ska vakna på mornarna (önskar ibland att flickorna inte var så lättväckta eller att vi hade ett större, tystare hus) och att på eftermiddagarna/kvällarna orka nästan ingenting, vilket gör att jag missar både socialt (jättetråkigt!) och förmågan att få saker gjorda efter arbetet. Fördelarna ger sig till känna då man ska upp på morgonen av olika anledningar.

En annan "problematik" är att som A-människa vara gift med en B-människa, t ex så vill jag klara av alla måsten på lördag förmiddag för att slappa sen medan mannen helst gör tvärtom... och det är allt lite tråkigt att han kan sitta uppe och se TV sent, medan jag dimper dötrött i säng, MEN att få perspektiv genom att läsa om hur vi genetiskt kan vara betingade hjälper mig att förstå både mig och honom bättre :-)

En sak är då säkert: jag har verkligen försökt att t ex under sommarloven vara uppe sent på kvällarna för att kunna sova på morgonen, vilket bara har lett till att jag blivit tröttare och tröttare då jag sällan sovit längre än till sju, ja kanske till åtta i slutet av sommaren... så det handlar nog om att acceptera att jag är som jag är och göra det bästa av det.

Ha en fin dag!

Jenny

Glimtar av jul

Jag fyllde två kulor med pärlor... de skulle bli en snögubbe och en tomte
med några påmålade detaljer... men nu har jag nog andra planer ;-)
(Foto: Sara)

Gamla hållare för julgransljus 

Gamla punsch/glögg/glaskoppar ingjutna i betong

Maria sa för någon månad sen: "Jag skulle vilja ha en drejskiva,
men... jag vet att det är för dyrt..."

Sara läser massor av böcker och då främst Twighlight och Hungergames...
(titlarna hör till mammas tveksamhetszon)
... och hon fick sin högsta önskan uppfylld: Twighlightsaker och
böckerna  på engelska!

Plockbordet framåt slutet av Julaftonskvällen (Foto: Sara)

God jul!

Vi önskar er alla en fridfull julhelg med trevlig samvaro och en stund med julevangeliet!

/Jenny med familj!

HUR kan jag tro på julevangeliet?

Tänkte skriva något om den höggravida Maria, som sökte husrum i Betlehem efter en lång och besvärlig resa...

Tänkte skriva något om hur Gud valde att låta sin son (en tredjedel av sig själv) födas i ett stall och läggas på en bädd av strå...

Tänkte skriva något om hur stjärnan, som tändes, kan ha varit en supernova som finns nämnd på andra ställen än i Bibeln...

Men så landar jag i frågan: HUR kan jag tro på något sådant? Låter ju inte klokt att som modern människa tro på dessa gamla berättelser, som så många vill såga sönder under undersökningars lupp. Ja, HUR kan jag tro på en GUD och hur kan jag tro att BIBELN är Guds ord?

Jag väljer här att inte gå in på vetenskapliga detaljer och argument - det finns många sådana och de tilltalar i och för sig mig som naturvetare (men vi kan ta dem en annan gång) - utan jag väljer här att beskriva en annan dimension... att Gud har lagt ett område i oss, som bara kan fyllas av vår tro och gemenskap med Honom. Det står om det i gamla testamentet Predikaren 3:11 "Allt har han gjort skönt i sin tid. Också evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk, från begynnelsen till änden."  Detta bibelord betyder mycket för mig och fastän jag vill förstå hur allt hänger ihop så kan jag ändå få vila i att jag inte kan förstå allt med hjärnan. Jag har fått kontakten med Gud i mitt inre och jag är så tacksam för det! Och jag tror att Gud faktiskt skapade människan (mig) just för att ha gemenskap med henne (mig).

Jag vill lyfta hur jag dagligen kan få känna Guds närhet, hur jag kan prata med Honom om allt och hur jag känner Hans ledning på livets ibland svårförstådda väg. Den känslan och den kontakten kan ingen ta ifrån mig hur mycket man än vill prata ikull mig med olika resonemang.

Den gemenskap jag har med Honom gör att jag känner både trygghet och glädje och det även då livet är tungt och svårt. För här på jorden finns även ondska och så kommer det vara tills den dag då Jesus kommer tillbaka. Sen blir det rena himmelriket :-)

Har du någon gång frågor om hur min tro fungerar och hur jag kan tro som jag gör - så får du gärna höra av dig och ställa frågor! Både av nyfikenhet och/eller intresse. Jag försöker gärna svara - trots att jag inte vet hur allt fungerar.

Så när jag nu plockat fram min krubba inför julen så innebär den något mer för mig än tradition eller ett minne av en fin historisk berättelse - för mig påminner den om hur Gud kom till jorden för att varenda enskild människa återigen skulle kunna ha direktkontakt med Honom och hur planen var att genom korset några år senare ge oss möjligheten till ett evigt liv tillsammans med Honom.

Efter detta avslutar jag med ett "Halleluja!" och ett "Amen!"

/Jenny Hultin 21 dec 2013

Ny utsikt för kvällen

Sitter i min fåtölj och tittar på mina nygjorda ljusstakar... billiga gamla vaser har fått som sista uppgift agera betongformar för att sen splittrats under hammaren. Men deras form lever kvar i nytt materiel och de leker med mitt öga.

Tradition - guldkant eller börda?

Det är en svårighet att hitta balans mellan 1) själva arbetet och skapandet av julmys och 2) den verkliga julefriden där man har tid för umgänge.

Traditioner som mat, julgran och ljus skapar förhoppningsvis positiva förväntningar och glimmande barnaögon, men kan samtidigt leda till stressade, trötta vuxna som inte hinner eller orkar umgås.

Jag funderar en del kring det här med traditioners positiva och negativa sidor.

För mig är traditioner viktigt. Det är viktigt att mina barn får se adventsljusstakens fyra ljus på vårt bord för att få guldkant på tillvaron. Då vet de att jul kommer snart och har något extra att glädja sig åt! Och de ska kunna lita på att de får en jul även detta år. Jag vill att de ska få ha traditionen som en trygghet och som en förväntan, men de ska också veta varför vi valt att göra just detta med dem - att vi till jul gör det för att fira Jesus ankomst.

Du kanske har andra traditioner, som visar på för dig viktiga saker som du vill lyfta fram - gör det! För mig handlar inte dessa ord på något sätt om att försöka säga att just mina traditioner är de rätta! Traditioner är skapade av människan för att minnas och lyfta fram olika saker.

Men mina tankar handlar nu i dagarna främst kring de krav som traditioner också skapar. Det "ska" ju vara på ett visst sätt tror eller tycker jag... eller "alla andra"? 

Ett exempel: Inför varje advent sen jag var liten har jag/vi haft ett extra högt adventsljus med siffror, som får brinna en liten stund per dag. Och helst "ska" det vara ett särskilt ljus med många färger och olika små bilder på - jag har haft ett sådant ljus i nästan fyrtio år och jag älskar dem! För varje år har det blivit svårare att hitta "rätt" ljus och då jag hittat det så har jag köpt flera för att ha några år framöver till mina flickor. I år hade jag inga sparade i lådan och orken har inte funnits att springa runt och leta. På ICA där jag ändå var och handlade fanns "fel" ljus med bara rött tryck och kortare än jag ville ha så jag köpte inget, men nästa gång när jag kom dit tänkte jag "ok, vi kör på de där ljusen", men då var de slut! Väl hemma berättade jag för mina flickor att vi inte hade några nummerljus i år och får då ett "jaha, det gör inget" till svar. Tänk, att det som var så viktigt för mig inte var det för dem! (Eller så var de bara snälla ;-) )

Detta är ett exempel på hur en skapad tradition både kan betyda mycket för en person, men samtidigt mindre för en annan, men också hur den kan skapa onödig stress. I detta fall tror jag att vi har tillräckligt med andra adventssaker för att kunna ge den känsla som flickorna vill ha... även om ena dottern nu tycker vi har för lite julsaker, eftersom kompisarna redan tagit fram dem hemma hos sig.

När jag anstränger mig för att skapa mys och upprätthålla traditioner så gör jag ju det för att jag älskar dem jag delar traditionerna med och för att jag vill känna samhörighet.

MEN när ansträngandet blir för mycket och när orken inte räcker till gemenskap och umgänge, då är frågan vad som är värt mest? Vad ska man plocka bort? Jag är ju sådan som vill ha "allt" som det varit och då är det lätt att känna sig misslyckad då man inte klarar av det. Känslan av misslyckande kan också lätt komma då man hör andra göra saker jag inte fixar, t ex rullar sina egna köttbullar eller bakar sju sorters julgodis, men då måste ju de ha prioriterat annorlunda än mig på något annat sätt... 

Det jag tror jag ska göra inför denna jul är att verkligen välja vad jag vill göra. Som sjukskriven, med svårighet för "måsten", så blir det ett perfekt tillfälle att tänka till vad jag/vi verkligen, verkligen vill ha för att behålla den där julkänslan vi uppskattar. Det är så lätt annars i julstressen att bara göra det och det och det också bara för att...?

Ja, traditionerna blir lätt en börda när de istället borde vara en guldkant... men i år ska jag njuta av juleljusen och andas lugnt. 

God Jul på er!

Pingst SOS - något att vara stolt över!

Jag är stolt över att vara en del av Pingst Västerås sociala arbete, som kallas Pingst SOS. Inom Pingst SOS finns det många engagerade och det ges praktisk hjälp i hemmet, barnpassning, ekonomisk rådgivning, matkassar m.m. till de av våra medmänniskor, som för stunden behöver det.

Nästan dagligen kommer det in förfrågningar om hjälp från Västeråsare och organisationen kring att möta dessa är stor! Och vi gör så gott vi kan!

Jag kan i min situation just nu inte hjälpa till praktiskt ute i hemmen, men jag gör något som jag kan - jag skapade och huvudadministrerar facebookgruppen med samma namn! Gruppen är till för att administratörer ska kunna lägga upp förfrågningar som kommit in till Pingst SOS, men också för medlemmar att lägga ut saker som kan skänkas till behövande.

Under de 1,5 år som fb-gruppen funnits har den fått vara en kanal där cyklar, kläder, barnsaker och möbler efterfrågats och skänkts... och jag känner mig stolt över att få vara en länk till att några människor får en bättre vardag och jag känner mig stolt över och tacksam till alla som är med och bidrar till detta arbete!

Jag får läsa boken hur jag vill!

Köpte en bok om sorg, "Du fattas mig" av Mette Marklund, men fick en (i alla fall första) lärdom på ett helt annat område. I bokens början står:

"För det första måste du lämna tanken om att man alltid ska läsa en bok från början till slut. Det behöver man inte alls göra med denna bok. Läs och hoppa över i din egen takt. Ta fram den, använd den och spara resten. Kanske till ett senare tillfälle. Du har säkert tillräckligt många intryck att bearbeta redan." 

De där orden talar starkt till mig, nu när jag släppt efter och hinner reflektera över livet. Det är så mycket i livet, som man känner att man måste beta av och det följer alltid något nytt efter det man precis klarat av.  Jag säger inte att det är fel att göra saker från A till B till C osv, men när man inte hinner tänka och reflektera innan nästa steg ska tas så får man till slut inte grepp om saker... och man tappar balansen.

Men att få göra saker i sin egen takt och på sitt eget sätt - det mår man bra av! Att det inte finns ett starkt yttre krav - eller ett framforcerat och oreflekterat inre krav - som ständigt piskar en framåt.

Nu gäller inte dessa krav bara mitt jobb, men om jag stannar upp där en stund:

När jag gick lärarutbildningen pratades det mycket om förarbete - lektion - efterarbete. Det sas t ex att i efterarbetet måste tid för reflektion finnas och att efterarbetet är lika viktigt som förarbetet. Det sas även att för en vikarie (som inte har något övergripande ansvar för planering och elever) så brukade man räkna lön på 30 min förarbete - 60 min lektion - 30 min efterarbete och att dessa tre inkluderade arbetet kring en lektion! Men då jag kom ut i verkligheten upptäckte jag att tiden utöver lektionerna i princip gick åt till elevvård, dokumentation, bedömning och konferens. Förarbetet fick klämmas in på kanske 10 min/lektion (eller bli utöver arbetstiden för att man inte ville stå och skämmas framför eleverna) och efterarbetet bestod till stor del av rättning vid köksbordet och absolut ingen reflektion på djupare nivå än under de minuter man plockade ihop i klassrummet efter eleverna gått ut. Så har det varit... år ut och år in... och att gå från dessa intensiva jobbdagar till att göra sin del i hemmet och med barnen gör att man till slut stupar i säng. Utöver detta känner jag att man inte räcker till för församling och människor omkring mig... och det är inte roligt. Så vill jag inte leva. Därför funderar jag nu mycket över HUR jag vill att mitt liv ska se ut och HUR det ska komma i balans? Jag vill inte denna gång dra igång för snabbt och "misslyckas" igen!

Så nu ska jag "läsa" i min egen takt och på mitt eget sätt.

Ännu mer betong

Ibland känns det kul att dela några kort med er på saker jag gjort - det har ni säkert märkt!? ;-)
Särskilt nu när jag är sjukskriven och inte så social i verkliga livet... men jag mår gott av att göra en betongsats - tar bara runt en halvtimme -  och nästa dag har jag förhoppningsvis fina saker att plocka fram :-)

Betonghjärtan jag gjort i plastburkar. 

Visst blev de fina med lite mossa och pärlor nu i advent!?

Till vänster är den högra ljusstaken under produktion. Kopparna är köpta

 på loppis och faten behövdes knackas lite sönder för att inte behöva 

göra betongen så tjock... men visst blev det läckert!?

På TGR hittade jag bakmått formade som hjärtan och såg genast deras

potential som gjutformar!

Till vänster en betongslatt jag lät flyta ut i ett hjärta, tryckte ner några 

pepparkaksbokstavsmått, la till några kulor och tryckte ner några

barrkvistar. Till höger ett filtgrytunderlägg i betong och nere några 

små "kort" att skriva på.

Olika kombinationer av halvmånar och cirklar. 10 kr/st för den som vill!

Jag lyckas inte med allt, men istället för betongbokstäver får det bli 

i trolldeg - en annan dag!

Att ha en åsikt

Att ha en åsikt om något medför inte alla måste ha den.

Att vilja ha något på ett visst sätt betyder inte att man tycker att alla ska ha det så.

Att tycka något man själv valt är fint innebär inte att man tycker någon annans val är fult.

Att vara stolt över något man gjort är sunt och ska inte (i första hand) ses som skryt!


Man kan alltid hitta något att uppmuntra hos en annan.

Man kan alltid försöka visa uppskattning och värme.

Man ska alltid lyssna och ta en åsikt på allvar.

Man ska alltid visa varandra respekt trots meningsskiljaktigheter.


Vi har fått en fri vilja och människor väljer olika.

Vi har rätt att få framföra vår mening och bli lyssnade på.

Vi får gärna lära oss nya saker och mår bra av att utvecklas.

Vi har rätt att få förändras.


Våra arvsanlag och våra erfarenheter har format oss olika och mångfalden är fantastisk! Jag njuter av den! Jag ser ofta bilden framför mig av en grupp människor, som en bukett färgsprakande blommor. Alla olika, men så ljuvliga tillsammans! Olikheterna är inte farliga - utan härliga - även om de ibland kräver en ansträngning för att kunna befinna sig lika nära varandra, som i en bukett. (Och visst, vissa blommor matchar varandra lättare än andra ;-))

Jag ingår i många buketter: familjen, släkten, församlingen, grannarna, arbetsplatsen, Facebook, hundvännerna etc och jag vill att min doft ska vara välbehaglig, men - visst - jag lyckas inte alltid. Ibland är jag så rädd att synas eller sticka ut så jag gömmer mig bakom ett blad.  Ibland är jag rädd för att ta alldeles för stor plats och breda ut mig och skymma andras skönhet. Balansen är svår, men nu vet du vart mitt hjärta och var min vilja är:

Jag vill att alla får höras, synas och blomma ut i sina gåvor! 

Tre burkar från Dollarstore och en från ICA

Betongskålar av plastburkar.

Jag vet inte om det bara är jag som tänker så... men just nu ser jag bara pyssel över allt! Vad kan jag göra av det? Går det att gjuta i?

Till vänster vår familj och till höger två gåvor till två vänner:
 Den ena väntar ett barn och den andra tvillingar :-) 

Så var det i torsdags då jag slank in på Dollarstore efter att ha lämnat kassar på Läkarmissionens Second hand och så var det igår då jag gick in på TGR på Erikslunds shopingcenter efter att ha hämtat ut mina nya glasögon eller så är det så då jag handlar saker för 1 kr (+ porto) på tradera. Jag hittar burkar, bakformar, ihåliga bokstäver i plast, men också olika ihåliga glasföremål, som kan knackas sönder då betongen brunnit klart.

Tre plastburkar från Dollarstore plus en från ICA Maxi blev dessa härliga hjärtskålar. När jag sedan hittade små svarta Pebbles (runda stenar) på Dollarstore, som passade perfekt ihop med de större jag köpte till trädgården i somras så blev det lite konst utifrån Pinterest-inspiration.

Här finns lite till salu för ca 20 kr/del.

Betongförälskelsen håller i sig - nu ca 7 månader!

Idag blev jag överraskad av mig själv... jag blev rörd då jag såg det färdiga resultatet av mitt senaste experiment: Adventsljusstaken. Jag blev rörd för att jag blev glad - jag hade lyckats få det som jag ville och jag var stolt. En sådan känsla alla borde få känna då och då... och idag var det jag som fick känna den - stoltheten. Ljusstaken är egentligen fyra till antalet och kan placeras i rad, zink-zack eller i kvadrat :-)


Det här var det experiment, som ledde fram till ljusstaken: ett fat gjort av betong, som jag lagt över en cederkvist. När jag tagit bort kvisten och skulle färglägga den blev det många olika strykningar, för jag visste inte hur färgen skulle bete sig på betong, men till slut blev det vettigt i alla fall.

Ljusstakarna ovan är gjorda så att långa blad lagts längs sidan av olika plastburkar. Dekorationen är plockad ur Marias jackfickor ;-) 

Ljusstakarna till höger är gjorda i små plastburkar köpta på ICA Maxi. De blir fina i olika kombinationer med varandra eller i grupper med annat. Har gjort flera av överblivna betongslattar och de kan användas vid behov.

Nedan är blomformen använd tillsammans med blad gjorda av att en klick betong lades på riktiga blad.

 Många saker har jag gjort genom att köpa glasföremål på Second hand eller loppisar och sen fyllt med betong. När betongen härdat knackar jag sönder glaset med en hammare. Nedan kan du se den höga ljusstaken, som gjorts i en vinägerflaska, och den bulliga, som gjorts i en vas.

En vas jag gort i en ljuslykta med en virkad duk lagd utefter sidan. Det blå glaset som finns i mitten ska vara kvar så att jag kan ha vatten i den.

Mina klot gör jag genom att lägga ett blad i ett klotformat föremål. Jag började med att använda plastbollar, men det var svårt att få dem runda. Sen köpte jag två lampkupor i glas  på tradera och de fungerade jättebra! Spännande att försiktigt börja knacka...

 På lite skoj gjorde jag några sandkakeformar :-)







Avslutar med bilder på tre exempel på misslyckanden:
1) Lilla betongvasens hals gick sönder i tre bitar då jag skulle knacka ur den.
2) Det var inte slät botten inuti den stora glasvasen.
3) Jag tog ut hjärtat för tidigt ur formen.

Men av dessa misslyckanden så har jag lärt mig något och sen försökt igen.

Det är precis det jag vill göra med mig själv på min väg ur denna sjukskrivning - lära mig av mina misstag och hoppas jag blir stadig och håller nästa gång!

Trolldeg - passar alla åldrar!

Att återupptäcka trolldeg har varit kul! Några saker har blivit misslyckade, men de lär man sig av och försöker justera sitt arbete då man tillverkar nästa sak. Självklart säger jag ordet "kollektion" med ett leende, jag har ju inte tänkt massproducera något, men det visar på vilka saker som tillverkats på samma sätt och med liknande stil:

Kollektion Doily

Mina första fat, som var små och söta och blev sen en födelsedagspresent.

Kavla ut - lägg på virkad duk och kavla på den - skär ut cirkel - jämna ut
kanterna med fuktat finger - lägg på plastad form - torka en timme i ugn
på 100 grader - låt sen torka i rumstemperatur - måla med utspädd
hobbyfärg - klart!

Håller nu tummarna för att dessa inte ska spricka då de torkar till fullo,
vilket en av deras föregångare gjorde...

En stor jultallrik.

Kollektion Blad

Fick många olika slags blad från buketter i samband med Isabellas bortgång.
Kavlade in dem och fick fina mönster, som jag - då skålen torkat - sen färglade.

Några andra saker

Det första försöket att kavla in cederblad och sen färglägga.

Jag ska sätta dem vid dörrar där familjemedlemmar behöver titta tillbaka
för att se om de glömt något - istället för mitt tjat!

Matt, tung och gungeligung

Börjar fatta verkligheten då jag är tröttare denna vecka än jag var förra - även om jag redan då var rejält trött - och inser motvilligt att jag är:

Trött, tung, yr, matt och illamående!

+

Fixar inte "måsten"!

+

Föredrar tystnad.

+

Orkar inte tänka långa trådar.

+

"Segdeg" i skallen.

+

Tappar "bollar".
+
Vill inte bli avbruten.

+

Känner mig otillräcklig.
+
Har inte koll.

=

Utmattad
=
:-S   :-(   :@   :´(
=

Önskar att verkligheten vore annorlunda. 

Fast jag fattar till viss del varför jag hamnat i utmattningsreaktionen igen... och just det att man förstår (främst i efterhand) varför man hamnat där man är så blir man besviken på sig själv - jag tycker jag borde kunnat hantera saker annorlunda vid det här laget! MEN det finns många yttre faktorer som jag inte kunnat rå över som också påverkat mig - alltså det beror inte bara på min oförmåga att sätta gränser eller min brist på marginaler. OCH jag har faktiskt blivit bättre på både att sätta gränser och fått bredare marginaler (med marginaler menar jag att man orkar en högre belastning än normalt), men i längden orkar jag inte ändå... än.

Att lära sig av sina misstag och börja om.

Man lär sig mycket om man låter höra sina tankar...

---

Några saker som gått sönder under sista dagarnas pyssel.

Satt igår i fåtöljen och såg på TV då jag plötsligt hörde ett ljust "krack" från matbordet bakom mig. Jag vände mig om och tittade på mina betong- och trolldegssaker, som vilade på bordet men såg ingenting så jag släppte det och fortsatte titta på TV. När jag senare gick förbi bordet såg jag att mitt största trolldegsfat hade sprunkit! Men hur? Det låg ju alldeles stilla och vilade då det sprack! Hm... troligtvis hade jag torkat utsidan för snabbt genom att ha det längre i ugnen än man skulle och då hade det uppstått inre spänningar.

Lärdom nr 1:
Även i vila kan man spricka om hettan innan varit för stark och för länge.

---

När jag gjuter med betong i glasformar, t ex gamla vaser, så gäller det att vänta tills betongen härdat innan man hamrar på glaset med en hammare för att få bort det. För tre dagar sedan så hällde jag betong i två glasflaskor och satte ner ljus i dem för att det skulle bli två ljusstakar. Dagen efter så tog jag hammaren och började försiktigt banka på den ena (i en plastpåse) och glasbitarna föll av fint, men då jag kom till halsen så gick den av! Morgonen efter tog jag nästa flaska och hackade jag bort en bit glas först nedtill så att den skulle torka nedifrån också och fram emot kvällen försökte jag ta resten. Men, ack, ack, ack - den gick av vid halsen den också! (Men det gick senare att limma hyggligt.) Så nu har jag gjort en ny flaska och ställt undan den (gömt den för mig själv) och så ska den få stå i en vecka innan jag gör något!

Lärdom nr 2:
Är man ny- eller omformad så tål man inte hårda slag.

---

När jag gjuter i en form, som inte ska gå sönder (t ex en sandkakeform), så gäller det att få loss betongen i rätt tid. Den får inte vara för lös - då spricker den direkt - och den får inte ha härdat för hårt - då kan den fastna.

Lärdom nr 3:

Ett trasigt hjärta, som togs ur formen för tidigt.

Man ska vara lagom härdad - om man prövar för tidigt kan man gå sönder och om man väntar för länge kan man ha fastnat i formen.

---

Om jag smörjer en form innan betongen hälls i eller om jag plastar en skål innan jag lägger dit min kavlade trolldeg så lossnar den så mycket lättare och det blir mindre och smidigare disk att ta hand om efteråt.

Lärdom nr 4:
Ett gott förarbete underlättar efterarbetet.

---

Prövade belasta ett av mina gjutna fat för tidigt... det föll isär.

Lärdom nr 5:
Om något (eller någon) belastas för hårt och för tidigt går det sönder.

---

De sista dagarna har säkert 10 saker jag gjort gått sönder för att jag haft för dåligt med tålamod eller okunskap, men om man inte ger det en chans till så har man inte lärt sig någonting. Jag har också märkt att då jag inte har tålamod så behöver jag "gömma" sakerna så jag inte frestas att testa för tidigt igen. Och då jag inte lyckats på grund av okunskap så får jag lära mig något av det och göra förändringar till nästa försök.

Lärdom nr 6:
Om jag lär mig av mina misstag går det bättre nästa gång.

---

Så nu har jag bestämt mig för att försöka - ännu en gång - börja om efter att ha spruckit av för hög belastning utifrån min förmåga. Och genom denna sjukskrivning för utmattning låta förarbetet få ta tid, låta mig formas i en ny form, härda mig till lagom styrka, få bli vacker på mitt sätt med mina skavanker och kanske i framtiden tåla hårdare slag.

(Jag vet att mina paralleller ovan haltar  - om t ex någon tror att jag vill bli hård och kall som betong så är det självklart fel - men jag hoppas att de ändå kan ge dig någonting, precis som de fick mig att tänka.)

Jer 18

I krukmakarens hus

1 Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN. Han sade: 2 "Stå upp och gå ner till krukmakarens hus. Där skall jag låta dig höra mina ord." 3 Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. 4 Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde av leran ett annat kärl så som han ville ha det.
5 Och HERRENS ord kom till mig. Han sade: 6 "Skulle jag inte kunna göra med er, ni av Israels hus, så som denne krukmakare gör? säger HERREN. Se, som leran är i krukmakarens hand, så är ni, Israels hus, i min hand. 

Jag gillar tanken på att krukmakaren inte ger upp utan börjar om - med mig!

Det kan bli något fint - med personliga märken - om man försöker igen.

Ett höstlov med lite lek

För någon vecka sedan studerade
jag former och ritade upp linjerna.
Nu tejpa och måla de svängda
detaljerna för hand.

Jag vet inte hur ofta vuxna leker? Och då menar jag inte att leka med sina barn, utan mer åt koppla-av-hållet; att man gör något för sitt eget nöjes skull? Avkoppling kan se mycket olika ut för olika personer: en stunds lek med barnen, ta cykeln eller löpskorna ut i skogen, krypa upp i soffan och läser en bok, spela dataspel, se på film och spela musik tec. Det jag märker är att då barnen blir äldre så får man åter mer tid för sig själv, men det är ändå lätt att fastna i alla måsten eller framför en skärm och glömma det där som man bara gör för att det är kul.

Tejpa, tre(-fyra) strykningar och sen
glädjen av att dra bort tejpen!

Det finns få saker, som gör att jag kopplar av mer än att pyssla. Jag kan bokstavligen hamna i ett stadium där jag kopplar av - kopplar bort - allt runt omkring. När jag avslutat så har jag noll koll på hur mycket klockan är och hur länge jag hållit på. Det kan vara lite farligt också, för trots att det är en avkoppling och fyller på ny energi, så kräver det en annan sorts energi och jag kan vara helt slut - på ett skönt sätt - efteråt. Det kanske kan jämföras med tröttheten (även om det är en annan sorts trötthet) som någon känner då man kommit hem från ett pass på Friskis och svettis.

Det färdiga resultatet blev precis
som jag önskade!

Detta höstlov har jag unnat mig i snitt 1-1,5 timmar pyssel per dag - härligt!

Jag började med att måla min Västerås skyline från sydväst - sååå roligt! Jag har försökt få någorlunda proportioner, men tanken är inte att det ska vara helt fotolikt utan mer stiliserat så man känner igen Västerås och dess torn. Från väster: vattentornet på Djäkneberget, domkyrkotornet, stadshotellet, stadshuset, skatteskrapans dubbelhus, skrapan, ASEA-tornet och Lillåudden. Kul att Västerås bjuder på så många torn med olika åldrar och stil.

Hål i sitsen och kortade ben.

Förra helgen städade vi i garaget och jag såg då min barndoms stolar, som även mina flickor använt stå där sparade. "Sparade" för vem? Ja, jag tror inte mina flickor behöver eller kommer vilja ha dem till sina barn, men kanske? Nä, den platsen har vi inte så nu skulle jag få leka igen efter idé från Pinterest: två hundmatskålshållare skulle de få bli! En timme tog det ungefär och så länge tycker jag att man kan få leka en dag på ett höstlov ;-)

Ronja så lite förvånad ut, men det var inga problem att äta ur dem! Och jag satt på golvet och bara skrattade!

Jodå, de passar perfekt!

När jag ändå börjat "förstöra" stolar - för mig är det svårt att "förstöra" något och denna blev det en knarrande stol från Skärvälla - så tog jag nästa dag tag i en annan lekfull Pinterestinspirerad tanke: en ny kökshandukshängare.

Detta projekt strulade dock en del med uppsättningen, sådär mycket att man inte tycker det är kul längre, men när resultatet blev klart så ger det mig ändå ett leende på läpparna och har gillats av många som sett det på Facebook. Helt klart värt en timmes roligt arbete och en timmes strul!

Övrigt pyssel i veckan har varit att ta hand om blommorna efter begravningen. De hade nu legat två veckor utomhus vid gravplatsen och skulle slängas inför Alla helgona, men jag kunde inte med att slänga de blommor som var fina så det blev ett par grupper här hemma.





På graven fick kransen från sönerna med familjer och hjärtat från Börje (som jag gjort) ligga kvar.


Önskar dig en fin Allahelgonahelg!