onsdag 6 november 2013

Att lära sig av sina misstag och börja om.

Man lär sig mycket om man låter höra sina tankar...

---

Några saker som gått sönder under sista dagarnas pyssel.
Satt igår i fåtöljen och såg på TV då jag plötsligt hörde ett ljust "krack" från matbordet bakom mig. Jag vände mig om och tittade på mina betong- och trolldegssaker, som vilade på bordet men såg ingenting så jag släppte det och fortsatte titta på TV. När jag senare gick förbi bordet såg jag att mitt största trolldegsfat hade sprunkit! Men hur? Det låg ju alldeles stilla och vilade då det sprack! Hm... troligtvis hade jag torkat utsidan för snabbt genom att ha det längre i ugnen än man skulle och då hade det uppstått inre spänningar.

Lärdom nr 1:
Även i vila kan man spricka om hettan innan varit för stark och för länge.

---

När jag gjuter med betong i glasformar, t ex gamla vaser, så gäller det att vänta tills betongen härdat innan man hamrar på glaset med en hammare för att få bort det. För tre dagar sedan så hällde jag betong i två glasflaskor och satte ner ljus i dem för att det skulle bli två ljusstakar. Dagen efter så tog jag hammaren och började försiktigt banka på den ena (i en plastpåse) och glasbitarna föll av fint, men då jag kom till halsen så gick den av! Morgonen efter tog jag nästa flaska och hackade jag bort en bit glas först nedtill så att den skulle torka nedifrån också och fram emot kvällen försökte jag ta resten. Men, ack, ack, ack - den gick av vid halsen den också! (Men det gick senare att limma hyggligt.) Så nu har jag gjort en ny flaska och ställt undan den (gömt den för mig själv) och så ska den få stå i en vecka innan jag gör något!

Lärdom nr 2:
Är man ny- eller omformad så tål man inte hårda slag.

---

När jag gjuter i en form, som inte ska gå sönder (t ex en sandkakeform), så gäller det att få loss betongen i rätt tid. Den får inte vara för lös - då spricker den direkt - och den får inte ha härdat för hårt - då kan den fastna.

Lärdom nr 3:
Ett trasigt hjärta, som togs ur formen för tidigt.
Man ska vara lagom härdad - om man prövar för tidigt kan man gå sönder och om man väntar för länge kan man ha fastnat i formen.

---

Om jag smörjer en form innan betongen hälls i eller om jag plastar en skål innan jag lägger dit min kavlade trolldeg så lossnar den så mycket lättare och det blir mindre och smidigare disk att ta hand om efteråt.

Lärdom nr 4:
Ett gott förarbete underlättar efterarbetet.

---

Prövade belasta ett av mina gjutna fat för tidigt... det föll isär.

Lärdom nr 5:
Om något (eller någon) belastas för hårt och för tidigt går det sönder.

---

De sista dagarna har säkert 10 saker jag gjort gått sönder för att jag haft för dåligt med tålamod eller okunskap, men om man inte ger det en chans till så har man inte lärt sig någonting. Jag har också märkt att då jag inte har tålamod så behöver jag "gömma" sakerna så jag inte frestas att testa för tidigt igen. Och då jag inte lyckats på grund av okunskap så får jag lära mig något av det och göra förändringar till nästa försök.

Lärdom nr 6:
Om jag lär mig av mina misstag går det bättre nästa gång.

---

Så nu har jag bestämt mig för att försöka - ännu en gång - börja om efter att ha spruckit av för hög belastning utifrån min förmåga. Och genom denna sjukskrivning för utmattning låta förarbetet få ta tid, låta mig formas i en ny form, härda mig till lagom styrka, få bli vacker på mitt sätt med mina skavanker och kanske i framtiden tåla hårdare slag.

(Jag vet att mina paralleller ovan haltar  - om t ex någon tror att jag vill bli hård och kall som betong så är det självklart fel - men jag hoppas att de ändå kan ge dig någonting, precis som de fick mig att tänka.)

Jer 18

I krukmakarens hus

1 Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN. Han sade: 2 "Stå upp och gå ner till krukmakarens hus. Där skall jag låta dig höra mina ord." 3 Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. 4 Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde av leran ett annat kärl så som han ville ha det.
5 Och HERRENS ord kom till mig. Han sade: 6 "Skulle jag inte kunna göra med er, ni av Israels hus, så som denne krukmakare gör? säger HERREN. Se, som leran är i krukmakarens hand, så är ni, Israels hus, i min hand. 










Jag gillar tanken på att krukmakaren inte ger upp utan börjar om - med mig!

Det kan bli något fint - med personliga märken - om man försöker igen.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Välkomna att kommentera här eller på fb :-)