Semester

Märker att jag inte skrivit något här på länge... verkar vara naturligt med en paus i bloggandet! Fokus ligger på annat i livet just nu... 

Så jag tar semester härifrån på obestämd framtid! 

Ha det gott och glöm inte att leva "Här och nu!"

Jorden är vår att dela på och Sverige är en del av den. Punkt.

"Alla människor är lika mycket värda." De orden är uttjatade, men betyder så mycket... till exempel att alla ska få leva i trygghet, ha ett hem och få äta sig mätta, få utbildning och arbete, bli behandlade med respekt, kunna få ge och ta emot kärlek och känna sig välkomna vart än de reser eller flyttar. Jorden är vår att dela på och Sverige är en del av den.

Idag har jag gått förbi två tiggare. En vid ett shoppingcentrum och en vid en närbutik. Jag gick förbi dem snabbt - blir alltid så osäker på vad som är rätt att göra? Om jag visste att det var till dem själva pengarna gick, om jag visste att de verkligen inte har någon annan utväg än att tigga... och om jag visste att mina pengar skulle gå till mat och husrum och inte till t ex alkohol - då skulle jag ge. Men jag blir så skeptisk... har hört så mycket om "de där" och så ger jag inte. Inte ens en frukt, som jag nyss köpt inne i affären.

Jag är - med en mycket stark övertygelse - inte rasist, men behandlar jag ändå människor olika av andra anledningar? Och skulle det kunna varit jag som satt där och tiggde om jag fötts under andra förutsättningar?

Jag vill verkligen - från djupet av mitt hjärta - bemöta alla likvärdigt, men känner ändå idag att jag måste stanna upp och rannsaka mig själv. Det är lätt att prata om "de" och "vi", men egentligen handlar det om "oss alla".

Jag förstår att jag inte kan hjälpa alla och det var en av anledningarna till att vi skaffade ett fadderbarn i Indien efter vår resa dit, för att i alla fall kunna hjälpa ett av alla dessa fattiga barn i världen... men det är lätt att ge pengar till och säga kloka ord då det rör människor långt borta. Det är så mycket svårare då det rör en familj i bostadsområdet som inte beter sig på ett sätt jag är van vid, mitt barns röriga klasskamrat eller en tiggare vid mataffären.

Men jorden är vår att dela på och Sverige är en del av den. Punkt.

Okej... lite mer betong ;-)

Har ju olika läsare :-) Några är intresserade av mina funderingar, några av min trädgård och några av min betong... här kommer lite för betongläsaren! (Vill ni ser mer betong, så finns en etikett "betong" till höger.) 

Har börjat skriva på en bok

Jag har inte skrivit så många inlägg här på sista tiden, men jag skriver ändå ;-) För jag har tagit ett steg jag velat länge och börjat skriva på en bok. Ja, jag vet, lite galen igen, men jag vet inte om det blir mer än en fotobok i vår bokhylla.

Det jag gjort är att jag börjat samla på foton och vardagstankar i små ensidestexter... alltså ett kort och en liten text per sida. Ja, vi får se vad det landar, men jag tänkte att en bild och text jag skrev för någon dag sedan kan passa i dag på Valborgsmässoafton:

Brinna, bli bränd och glöda igen.

Jag är en sådan människa som brinner lätt och det innebär att jag engagerar mig för fullt i både det ena och andra, men jag är sämre på att fylla på med bränsle. Och om man inte gör det så brinner man ut, man slocknar... kroppen protesterar och för mig är det främst med yrsel, sega tankebanor och glömska. Jag skulle kunna skriva en hel bok om min utmattning och det kanske också kommer hända en dag...
Då man försiktigt blåser liv i en princip slocknad glöd så kan man se att det glimmar till ibland, så småningom kan man lägga på nytt bränsle och elden kan flamma upp, det är dock vanligt att det lilla nya bränsle man har tar slut väldigt snabbt. Tålamod, beräkning av energiåtgång och prioriteringar är nyckelord för vägen tillbaka... en väg som man måste räkna med är både backig och krokig.

Påsk

Ska nu göra något jag inte gjort förut… jag ska länka till en annan blogg, men det är jag som skrivit där ;-) Jag har fått äran att skriva en text om påsken, som läggs ut i en påskblogg under påskveckan. Här får du läsa om du vill:

http://www.påskivästerås.se/2014/04/bortom-mansklig-logik-av-jenny-hultin.html

Glad påsk!

Betong i nya formar och former

40-årsskålen

När mannen fyllde 40 år bjöds följande dessert:

Lite vårsysslor

Den sista tiden har jag pysslat med både det ena och det andra! Och några dagar har vårvädret varit så där fin att man bara vill vara ute - ah - så skönt! Tänkte visa det senaste jag gjort:

Sommarprojekt -14

Nu har jag bestämt mig! Mitt sommarprojekt i trädgården ska vara så att jag kan sitta och njuta av det då jag är klar! Förra årets gavelprojekt var roligt och blev fint, men det var inte riktigt naturligt att sitta och titta på det då det var klart ;-) Nej, gaveln går man förbi på gångvägen. Nu i år ska jag göra om min slänt på baksidan, som blivit eftersatt de sista åren. Så här såg den ut i slutet av förra sommaren:

För 9,5 år sedan - då vi bott här ett halvår - gjorde jag om slänten. Jag grävde om hela, blandade i en massa ny jord i blåleran (som vår jord består av här), fixade två odlingslådor, trappa och gång av stenar och planterade en massa växter. Nu har växterna gjort skäl för namnen "marktäckare" och skogen har kastat sina frön i slänten och smultron och gräs varvas nu med mina inplanterade växter.

Planen för slänten började i höstas och drömmen såg ut (skissad) så här:

Och visst var det lite ambitiöst må jag säga... särskild då överenskommelsen här hemma är att det är "mitt" projekt - min man finner inte samma intresse för trädgården som jag gör.

Planerna har formats om inne i huvudet och förenklats... men jag tror jag har en hållbar och genomförbar idé nu... spännande!

Och så började allt lite överraskande av att en av mina döttrar bytte säng! Och när jag tittade på hennes gamla IKEA-säng så "såg" jag att den skulle vara perfekt som staket! Så här såg sängen ut i dotterns rum (då det var ovanligt välstädat):

Den sängen (en gång köpt på blocket för 500 kr) + två till likadana (köpta nu för 400 + 300 kr även de på blocket) har nu med lite hjälp av pappa blivit detta staket (de svarta groparna är rester av uppgrävda växter och stenar):

Det var väl en bra början på en spännande sommar!?!

Observatör eller kreatör

Observatör

När jag läste om utmaningen "En bild om dagen 2014" på Tobias Fischers blogg så fann jag ett blogginlägg, som beskrev två olika typer av fotografer: observatörer och kreatörer. Man är oftast inte renodlad det ena eller det andra, men man brukar vara övervägande åt endera hållet.

Om man är en observatör och ska ta ett kort på en dator, så ser man datorn som den är lämnad på bordet - kanske med en smutsig kaffekopp bredvid - och så tar man ett kort (man kan i och för sig försöka hitta en trevlig vinkel) och dokumenterar hur det såg ut då man gick förbi där. 

Kreatör

Men om man är en kreatör och ska ta ett kort på samma dator, så kanske man tar bort kaffekoppen, torkar av bordet, vrider datorn mot ljuset, riktar en bakgrundsbelysning rätt och tar sen kortet. Man skapar fotots innehåll.

Jag är en observatör till största delen. Jag ser något häftigt i min omgivning, som jag vill ta kort på och gör det. Jag vill alltid ha med kameran vart jag går. Jag försöker inom utmaningen "En bild om dagen" träna på att ibland vara kreatör och ställa iordning, t ex mina betongalster, som ett stilleben, men det roligaste är att fånga verkligheten i rörelse tycker jag.

Kreatör

På något sätt har jag fått för mig att kreatörers bilder är "finare" än observatörernas - just bara för att de är så läckra - och att på något sätt skulle observatören vara en sämre fotograf, men idag då jag bollade tanken med en vän, slog det mig hur fel jag hade! Jag kom nämligen på att alla nyhetsfotografer är ju till största delen observatörer och de höjs ju ibland till skyarna för att de lyckats fånga en känsla eller händelse på bild.

Så ett foto av en observatör och ett av en kreatör är bara olika slags fotografier och båda kan vara läckra och fånga en känsla, men uttryckssättet är väldigt olika.

Och vad knäpp man kan vara - att få för sig "det jag inte är" skulle vara bättre än "det jag är"! Skärpning!

Observatör