Jorden är vår att dela på och Sverige är en del av den. Punkt.

"Alla människor är lika mycket värda." De orden är uttjatade, men betyder så mycket... till exempel att alla ska få leva i trygghet, ha ett hem och få äta sig mätta, få utbildning och arbete, bli behandlade med respekt, kunna få ge och ta emot kärlek och känna sig välkomna vart än de reser eller flyttar. Jorden är vår att dela på och Sverige är en del av den.

Idag har jag gått förbi två tiggare. En vid ett shoppingcentrum och en vid en närbutik. Jag gick förbi dem snabbt - blir alltid så osäker på vad som är rätt att göra? Om jag visste att det var till dem själva pengarna gick, om jag visste att de verkligen inte har någon annan utväg än att tigga... och om jag visste att mina pengar skulle gå till mat och husrum och inte till t ex alkohol - då skulle jag ge. Men jag blir så skeptisk... har hört så mycket om "de där" och så ger jag inte. Inte ens en frukt, som jag nyss köpt inne i affären.

Jag är - med en mycket stark övertygelse - inte rasist, men behandlar jag ändå människor olika av andra anledningar? Och skulle det kunna varit jag som satt där och tiggde om jag fötts under andra förutsättningar?

Jag vill verkligen - från djupet av mitt hjärta - bemöta alla likvärdigt, men känner ändå idag att jag måste stanna upp och rannsaka mig själv. Det är lätt att prata om "de" och "vi", men egentligen handlar det om "oss alla".

Jag förstår att jag inte kan hjälpa alla och det var en av anledningarna till att vi skaffade ett fadderbarn i Indien efter vår resa dit, för att i alla fall kunna hjälpa ett av alla dessa fattiga barn i världen... men det är lätt att ge pengar till och säga kloka ord då det rör människor långt borta. Det är så mycket svårare då det rör en familj i bostadsområdet som inte beter sig på ett sätt jag är van vid, mitt barns röriga klasskamrat eller en tiggare vid mataffären.

Men jorden är vår att dela på och Sverige är en del av den. Punkt.