Klurar på en svårlöst livsgåta

Regnet smattrar och familjen sover... själv sitter jag och utforskar hur bloggen fungerar och hittar nya finesser... men saknar andra jag tar för självklart ska finnas... undra hur det blir med att gågga och jobba med flodbädd idag? På altanen står växter, som ska planteras, i krukor och planteringsjord ligger i påsar. Får nog bli lite innejobb först, men ack så tråkigt det är att plocka och städa då man längtar ut!

Det är semester och jag vill hinna så mycket, t ex ta det lugnt ;-) Just nu känns det som om jag aldrig vill börja jobba, men jag vet att den känslan brukar ändra sig då höstterminen närmar sig. Skönt dock att ha några veckors ledighet till först!

Jag klurar på en gåta sedan 12 år tillbaka... HUR ska jag hitta balans? Vill mer än jag orkar och är trött på att vara begränsad av min kropp, som säger ifrån med yrsel, matthet och seghet i tanken. Efter 12 år av utmattningskänningar är man trött på att "vila", "sänka tröskeln" samt ständigt prioritera och beräkna energiåtgång.

Tror att jag har fått alla råd jag kan få. Tror att jag analyserat klart varför jag hamnat här. Tror att jag har gjort mina misstag att trappa upp för snabbt och strunta i kroppens signaler.

MEN ändå så går jag allt för ofta och länge på mina marginaler och då tar jag slut. Så blev det i våras igen.

Har MYCKET svårt att acceptera att jag kanske för alltid måste leva med begränsningar och har lätt för energiläckage.

HUR ska jag ställa in min vardag till balans!? Vill ju ha ett trevligt liv, där jag orkar socialt umgänge, kyrka, pyssel och motion parallellt med att vardagssysslorna ska fungera.

Jag tror nog ingen har något svar... har letat svar så länge nu och försökt på många, många sätt. Jag har verkligen arbetat med att försöka hitta lösningar.

Tro inte att jag är ledsen och känner hopplöshet nu. Det gör jag inte. I alla fall inte idag. Idag funderar jag bara. Har haft några veckor utan reflektion, men idag kände jag vardagen närma sig.

Nu är det inte bara yrket, som gjort att jag hamnat där jag hamnat, men förra sommaren var omskolning til lokförare den tänkta lösningen. Inte det att jag inte älskar mitt jobb som lärare, men det kräver mycket engagemang (socialt och administrativt) och det tömmer ut mig. Fast visst önskar jag att jag skulle kunna fortsätta jobba som lärare... jag tror nämligen att jag är bra som det ;-)

Under ett års tid har jag kollat efter jobb/yrken, som skulle kunna passa mig. Inte alltid lika aktivt, men då och då. Det finns mycket jag VILL göra, men kommer inte långt med min dåtida lärarutbildning. Sökte ett jobb som bibliotekspedagog, men fick veta att det var 109 sökande till en tjänst och bara fem redan tidigare anställda av kommunen fick komma till intervju. Sökte ett jobb som forskare i NO-didaktik på Mdh, men fick veta att det examensarbete, som ingick i min utbildning, hade för få poäng.

Nu i vår har jag sökt speciallärarutbildningen och väntar på svar... men vad ska jag göra om jag kommer in!? Tre år av halvtidsstudier och hur mycket orkar jag jobba samtidigt? Ekonomin? Men kanske får inkomstminskningen vara värt det... vara värt vaddå? Vad blir skillnaden för mig i framtiden? Viktigt att veta vad målet är.

Ja, nu kan man ju fundera på om detta är något man ska skriva i sin blogg och lägga ut på internet, men efter all debatt om hur sociala medier bara visar upp "leende människor" så kan väl detta vara ett bidrag till kategorin "tänkande människor".

Frid!