Livet efter hospice har börjat...

En speciell tid, som nog kommer ta ett tag att smälta, ligger bakom och jag vet att jag levt som i en bubbla...

Finare vård runt livets slutskede än på hospice (eller som det egentligen heter "Gryta palliativa vårdenhet") kan man nog inte få.

Jag vet att jag "tjatat" om hur fint det var, men som en del av min bearbetning, vill jag nämna det en sista gång.

Dels var det väldigt hemtrevligt för att vara en sjukhusavdelning och dels var sköterskorna, läkarna och de andra som jobbade där väldigt fina mot oss alla berörda, t ex var städerskan så go och varm då hon tittade in och fixade i rummet, undersköterskan kunde ge min arm en klapp då jag hämtade kaffe och även mina tankar och funderingar möttes med tid och känsla av vikt.

Tänk att jag var där var eller varannan dag i fem veckor... Det var ju under mycket tråkiga omständigheter, men då var det extra värdefullt att få mötas av den värme de spred och den omsorg de hade!

De sista dagarna satt jag och funderade på hur man skulle kunna tacka dem och när jag tänkte på hur värdefulla de var så kom jag på att just vara "värdefull" ibland kan uttryckas i bilden "pärlor" och så började jag göra något jag både kan och hade materiel till hemma - jag började göra armband av sötvattenspärlor! Jag satt (mestadels) på hospice och pärlade och pärlade... det visade sig nämligen att det var 25 stycken som arbetade där och även om några betytt mer för oss än andra, så kunde jag inte dra någon gräns - så 25 pärlarmband blev det! Alla är unika - precis som vi människor!

Ni är alla vackra, värdefulla och unika – som pärlor!

Imorgon planerar vi att åka tillbaka och tacka för den här tiden och lämna armband och tårtor. De har redan sagt att de känner vår tacksamhet, men det känns rätt att visa den lite mer konkret ändå.

I övrigt har helgen bestått av trötta stunder i fåtöljen, lite  tvätt, plock och städ, träffar med svärfar, tårar som kommit och gott, blombud och ett besök i kyrkan, där många visade sitt varma deltagande...

Imorgon blir det till att jobba igen... känns konstigt att världen utanför min bubbla bara fortsätter... som om ingenting hade hänt.