Bilden till höger (från Pinterest) visar vad man kan göra med en lastpall... men orden blev för mig så mycket intressantare. En självklarhet? Kanske för några, men inte för mig!
Jag kan få tankar av att känna mig misslyckad eller sämre än andra: "varför lyckas inte jag att få balans när alla andra gör det?", "om jag hade det där som de har då skulle jag..." eller "om jag kunde det hon kan..." och ibland hamnar jag även i tankar som "varför ska det här hända mig?" eller "kan inte jag få leva ett normalt liv där allt fungerar?"
Men stopp där, Jenny! Vad är det för dumma tankar!? När ska jag fatta!?
Jo, jag börjar nog fatta... att de flesta (alla?) har sina saker eller områden som inte fungerar, att de flesta (alla?) har relationer som inte är lätta, att de flesta (alla?) önskar att saker omkring dem vore annorlunda...
Det finns inget normalt... eller så är det normala att alla har sina svårigheter - och glädjeämnen! Ja, självklart så måste det normala också innebära att alla har sina styrkor och positiva sidor! Men jag tror vi är olika duktiga på att se det som är bra i våra liv!
En vän till mig säger ibland "Välj glädje!" och det ligger något i det... att medvetet välja att se saker positivt och faktiskt välja att se det som fungerar och det man är bra på! Att låta det positiva få uppta större del av tankebanorna än det negativa. Det är en konst det. Att se på mig som Gud ser på mig - att jag är en fantastiskt fin skapelse som lever i en värld som inte är fullkomlig - det är en konst det också.
Jag har förmågor och styrkor och att livet i övrigt inte flyter på som jag skulle önska - det är normalt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkomna att kommentera här eller på fb :-)