Vad har jag gjort?

Det började för någon dag sedan då vi med goda vänner försökte minnas bakåt var vi varit på nyår... det gemensamma minnet gjorde att vi kunde kartlägga bakåt till nyår 2009, men där tog det stopp. Ja, men visst hade vi magsjuka ett år? Visst satt barnen vid ett litet barnbord i köket och vi åt kyckling i julmustsås? När var det? Var han född? Fanns Ronja? Nä, 2008 och tidigare kom vi inte på och släppte diskussionen där.

Igår kväll tog jag fram mina fotoböcker, vilket är ett enkelt sätt att fortsätta bakåt i tiden och jag kom till nyår 2005, som jag faktiskt hade med som start i boken 2006!

Men, hjälp, tänk vad minnet sviker en lätt! Tankarna gick vidare och jag började skriva en lista om viktiga saker som hänt och när... och med hjälp av foton så blev/blir listan lång (har bara börjat). 

Men är det viktigt att komma ihåg? Kanske, kanske inte, men min tanke är att när min lista är klar så ska jag skriva ut den, sätta den på insidan av en skåpsdörr och så finns den där den dag då frågor som "Vart var det vi åkte skidor tillsammans med dem?" eller "När var det sist vi träffade dem?" kommer upp.

Nyfikna på vart jag firat nyår? Nä, skulle inte tro det, men kanske undrar du vilket år Andreas och jag var till Egypten? Nähä, inte det heller… jaja, tur att listan då är till för mig och inte för dig ;-)

God fortsättning på det nya året då nya minnen ska skapas!

Nyår 2008

Min fotobokshistoria

Jag har alltid tyckt det varit roligt med foton och att göra album! Jag fick min första kamera då jag fyllde 9 år och sen dess har foton gett mig mycket glädje (och ibland suckar då det inte blir som man vill). De första albumen är fyllda med bilder från läger och semestrar och jag har skrivit små bildtexter med spretig handstil.

Efter det att den digitala kameran tog över helt har jag ofta smält upplevelser genom att lägga in och/eller titta på dagens tagna bilder. Sådan är jag - jag finner nöje och avkoppling i att pyssla med foton - inga krav på att andra ska fungera och likadant!

När Sara var något år funderade jag över att jag ville göra bebisalbum och tyckte det var spännande med det digitala formatet! Och trots att var vår huvudkamera fortfarande var analog - den digitala vi hade klarade att ta kort med "hela" 1,3 Mp ;-) - så sökte jag på internet efter fotoböcker och hittade en spiralmodell, som för den tiden var långt utvecklad! (Men kvalitén anser jag idag tyvärr vara låg - kraven utvecklas ju med tekniken.) Jag satte mig ner och scannade in de flesta korten...

Efter hand har ju verkligheten blivit mer och mer digital och kamerorna har avlöst varandra 3, 8, 12 och 15 Mp och nu systemkamera. Då mobiler ska bytas har kameran i den varit viktigare än något annat för mig - tänk att kunna ha en kamera i byxfickan!

Men åter till ämnet: fotoböcker!
Jag började inse att fotoböckernas leverantörer, kvalitét och utseende kommer fortsätta förändras över tid och bestämde mig därför för att göra dem i A4-format för att mycket troligt kunna hålla ett någorlunda enhetligt utseende under många år i alla fall (har redan fått byta leverantör ett par gånger). Sedan 2006 har jag gjort en familjebok per år även om jag visst har jag halkat efter lite ibland - som nu - men under jul blev 2012 klar och jag väntar den på posten vilken dag som helst! När jag väl hade ångan uppe så blev 2013 också gjord och ligger nästan klar i datorn! Jippi!

Visst kostar de en hel del (600-700 kr/st beroende på antal sidor) men det kostar ju att framkalla kort och köpa album också! (Jag har haft ca 600-1000 kort på 60-80 sidor.) Och det allra bästa är... (det kan jag viska i örat om du vill veta!)

Ja, det var min fotobokshistoria - har du frågor eller vill ha tips: hör av dig!

Morgonpigg och kvällstrött

Kan inte hjälpa att jag tycker det är irriterande att alltid vakna klockan sex-någonting... men så har jag alltid varit - hur mycket jag än försöker vrida på dygnet!

Minns en TV-intervju där forskare pratade om att de personer som har hög morgontemperatur vaknar tidigt - kroppen startar sig själv genom att dra igång de inre funktionerna, temperaturen ökar och man vaknar. Detta kan stämma i min familj: mannen har nästan en grad lägre morgontemperatur än mig och han sover gott på mornarna. 

Googlade nu lite kring detta och fann en artikel i Aftonbladet där detta stod:

"Forskarna inom området tror att våra dygnsrytmer är genetiskt betingade. Ungefär 10–15 procent av befolkningen är utpräglade A-människor: Morgonpigga, med en fast dygnsrytm på cirka 23 timmar. A-människan vaknar vid 06-tiden och har gott om energi under morgonen och förmiddagen, men på eftermiddagen sinar krafterna och kvällen kanske spenderas framför tv:n.

Ytterligare 15–25 procent är typiska B-människor. De har en längre, mer varierande dygnsrytm på cirka 25–27 timmar. B-människor tar längre tid på sig att piggna till, deras kroppstemperatur är nämligen lägre på morgonen. Men efter lunch kommer B-människan i gång, och hon kan hålla ångan uppe till sent på kvällen.

De flesta människor passar inte perfekt in i någon av dessa två extremer, utan hamnar någonstans mittemellan. Majoriteten lutar dock åt B-hållet."

(Artikeln handlar egentligen om att arbetstider mm borde vara mer flexibla, för att utnyttja folks dygnsrytm: http://www.aftonbladet.se/wellness/article14406608.ab )

Att jag är utpräglad A-människa har både för och nackdelar. De främsta nackdelarna är nog hur tråkigt det är att ligga och vänta på att familjen ska vakna på mornarna (önskar ibland att flickorna inte var så lättväckta eller att vi hade ett större, tystare hus) och att på eftermiddagarna/kvällarna orka nästan ingenting, vilket gör att jag missar både socialt (jättetråkigt!) och förmågan att få saker gjorda efter arbetet. Fördelarna ger sig till känna då man ska upp på morgonen av olika anledningar.

En annan "problematik" är att som A-människa vara gift med en B-människa, t ex så vill jag klara av alla måsten på lördag förmiddag för att slappa sen medan mannen helst gör tvärtom... och det är allt lite tråkigt att han kan sitta uppe och se TV sent, medan jag dimper dötrött i säng, MEN att få perspektiv genom att läsa om hur vi genetiskt kan vara betingade hjälper mig att förstå både mig och honom bättre :-)

En sak är då säkert: jag har verkligen försökt att t ex under sommarloven vara uppe sent på kvällarna för att kunna sova på morgonen, vilket bara har lett till att jag blivit tröttare och tröttare då jag sällan sovit längre än till sju, ja kanske till åtta i slutet av sommaren... så det handlar nog om att acceptera att jag är som jag är och göra det bästa av det.

Ha en fin dag!

Jenny

Glimtar av jul

Jag fyllde två kulor med pärlor... de skulle bli en snögubbe och en tomte
med några påmålade detaljer... men nu har jag nog andra planer ;-)
(Foto: Sara)

Gamla hållare för julgransljus 

Gamla punsch/glögg/glaskoppar ingjutna i betong

Maria sa för någon månad sen: "Jag skulle vilja ha en drejskiva,
men... jag vet att det är för dyrt..."

Sara läser massor av böcker och då främst Twighlight och Hungergames...
(titlarna hör till mammas tveksamhetszon)
... och hon fick sin högsta önskan uppfylld: Twighlightsaker och
böckerna  på engelska!

Plockbordet framåt slutet av Julaftonskvällen (Foto: Sara)

God jul!

Vi önskar er alla en fridfull julhelg med trevlig samvaro och en stund med julevangeliet!

/Jenny med familj!

HUR kan jag tro på julevangeliet?

Tänkte skriva något om den höggravida Maria, som sökte husrum i Betlehem efter en lång och besvärlig resa...

Tänkte skriva något om hur Gud valde att låta sin son (en tredjedel av sig själv) födas i ett stall och läggas på en bädd av strå...

Tänkte skriva något om hur stjärnan, som tändes, kan ha varit en supernova som finns nämnd på andra ställen än i Bibeln...

Men så landar jag i frågan: HUR kan jag tro på något sådant? Låter ju inte klokt att som modern människa tro på dessa gamla berättelser, som så många vill såga sönder under undersökningars lupp. Ja, HUR kan jag tro på en GUD och hur kan jag tro att BIBELN är Guds ord?

Jag väljer här att inte gå in på vetenskapliga detaljer och argument - det finns många sådana och de tilltalar i och för sig mig som naturvetare (men vi kan ta dem en annan gång) - utan jag väljer här att beskriva en annan dimension... att Gud har lagt ett område i oss, som bara kan fyllas av vår tro och gemenskap med Honom. Det står om det i gamla testamentet Predikaren 3:11 "Allt har han gjort skönt i sin tid. Också evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk, från begynnelsen till änden."  Detta bibelord betyder mycket för mig och fastän jag vill förstå hur allt hänger ihop så kan jag ändå få vila i att jag inte kan förstå allt med hjärnan. Jag har fått kontakten med Gud i mitt inre och jag är så tacksam för det! Och jag tror att Gud faktiskt skapade människan (mig) just för att ha gemenskap med henne (mig).

Jag vill lyfta hur jag dagligen kan få känna Guds närhet, hur jag kan prata med Honom om allt och hur jag känner Hans ledning på livets ibland svårförstådda väg. Den känslan och den kontakten kan ingen ta ifrån mig hur mycket man än vill prata ikull mig med olika resonemang.

Den gemenskap jag har med Honom gör att jag känner både trygghet och glädje och det även då livet är tungt och svårt. För här på jorden finns även ondska och så kommer det vara tills den dag då Jesus kommer tillbaka. Sen blir det rena himmelriket :-)

Har du någon gång frågor om hur min tro fungerar och hur jag kan tro som jag gör - så får du gärna höra av dig och ställa frågor! Både av nyfikenhet och/eller intresse. Jag försöker gärna svara - trots att jag inte vet hur allt fungerar.

Så när jag nu plockat fram min krubba inför julen så innebär den något mer för mig än tradition eller ett minne av en fin historisk berättelse - för mig påminner den om hur Gud kom till jorden för att varenda enskild människa återigen skulle kunna ha direktkontakt med Honom och hur planen var att genom korset några år senare ge oss möjligheten till ett evigt liv tillsammans med Honom.

Efter detta avslutar jag med ett "Halleluja!" och ett "Amen!"

/Jenny Hultin 21 dec 2013

Ny utsikt för kvällen

Sitter i min fåtölj och tittar på mina nygjorda ljusstakar... billiga gamla vaser har fått som sista uppgift agera betongformar för att sen splittrats under hammaren. Men deras form lever kvar i nytt materiel och de leker med mitt öga.