Då jag gör något - som engagerar mig - kommer mattheten, som ett brev på posten.
Hur i hela friden ska jag då göra!? Det är tråkigt och frustrerande att ta det lugnt i längden, men samtidigt vill jag inget annat!
Att ta det lugnt med kroppen behöver inte betyda att man tar det lugnt med knoppen! Och jag behöver nog göra det sistnämnda mer än det första!
Det är lätt att säga att "jag måste hitta balans", men vad innebär det? Efter många år av "obalans" har jag ännu ej löst tidsekvationen hållbart:
a min arbete + b min familjeumgänge + c min mat + d min handling + e min hushållsarbete + f min hund + g min kyrka + h min hobby + i min släkt och vänner + j min skärmtid + k min motion + l min vila + m min sömn...
= den tid (och ork) jag har
Många variabler gör en ekvation svår att lösa... och ännu svårare blir det då jag inte själv kan styra över många av dem!
Jag har så mycket att vara tacksam för (familj, släkt, vänner, hem etc)! Får inte glömma bort det!
Har inte bara misslyckats (som jag känner med balansen) utan även fixat annat på ett bra sätt! Jag får inte glömma det heller!
Jag har så mycket erfarenhet av utbrändhet och ändå hamnar jag i diket igen... vad ska jag göra för att inte hamna där igen? Ja, inte vet jag. Tyvärr. Kan bara försöka igen...
... ja, det är bara att försöka igen. Försöka lösa ekvationen på ett nytt sätt.
Nu skulle en lång kram och sen ett sömntåg sitta fint (efter 2,5 vakna timmar)... men familjen sover och gryningsljuset är inte långt borta. Ska trots det nu lägga ner paddan, vända mig om och göra ett nytt sovförsök.
Tack, Gud, för att det alltid kommer en ny dag med nya möjligheter och att jag får möta den tillsammans med dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkomna att kommentera här eller på fb :-)