1) Det är sommar och sol - det är augusti - då jag förstår att nu kommer min älskade svärmors allra sista tid här på jorden.
När livets skörhet kommer nära, finns ovissheten ständigt där...
Men när livets skörhet kommer nära, finns trygghet hos Dig, min Gud.
2) I början av hösten - i september - tillbringade jag mycket tid på hospice (där de ger fin vård vid livets slutskede) och trots sol utomhus så gick jag som i en dimma.
Jenny Hultin 2013-08-09
3) Sommaren har släppt sitt grepp - oktober är här - och trots att höstfärgerna sprakar är sorgen förstummande. Då är det fint att möta medmänniskor som stannar upp och trycker min hand.I dimmanJag går som i en dimma,ser omvärlden olika klart.Det närmast mig är tydligastmen också viktigast att se.Det längre bort är diffustoch detaljer försvinner bort.Ja, min omvärld är suddig...i dimman.Jag går som i en dimmaoch tar ett steg i taget.Helt plötslig ser jag saker,som alldeles nyss var dolt.Är på ett sätt stark och trygg,men samtidigt trött och svag.Är tacksam för hjälpande händer...i dimman.Jag går som i en dimma,lite hit och lite dit.Tillåter mig känna olika känslor.Tillåter att livet just nu är oklart.Tillåter mig att stanna upp.Och ser då i Guds lyktskennästa del av min väg...i dimman.Jenny Hultin 2013-09-19Ps 119:105Ditt ord är mina fötters lyktaoch ett ljus på min stig.
Ett möte i sorgenJag märker på dig att du upplevt en liknande sakMina känslor och mina tankar får bekräftelse- mitt sätt att reagera är jag inte ensam om.Det känns skönt att se på dig att livet gått vidare- kanske inte som förr, men att det går.Du har gått den sträcka jag går- snubblat fram på en liknande väg.Du vänder dig om och sträcker ut en hand- och jag känner mig mindre ensam.Du har gått en mil i mina mockasiner- och förstår hur jag har det.Jenny Hultin 2013-10-11
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkomna att kommentera här eller på fb :-)