"Hej! Allt bra?"

De automatiska hälsningsfraserna kommer direkt emot mig då jag träffar någon:

"Hej! Hur är det?" eller "Hej! Läget?" eller "Hej! Allt väl?" eller "Hej! Hur står det till?"

Men, hur svarar man på frågan "Allt bra?" när det inte är det? Och särskilt då man bara kort möts på väg in och ut ur mataffären eller lite hastigt hejar på varandra på kyrktorget.

Om jag bara för en sekund stannar upp och inte vet vad jag ska svara eller svarar "nja, inte riktigt" så märker jag ofta på frågeställaren att han/hon mycket troligt önskar att frågan var osagd. Inte för att han/hon inte bryr sig om mig utan för att det inte just då är läge att utveckla samtalet.

Men, om jag istället svarar "Ja!" eller "Bra!" så känns det som om jag ljuger, eller som om jag försöker dölja sanningen, och att de kan komma att tänka i efterhand då de t ex hör att jag är sjukskriven att "men, hon sa ju att hon mådde bra då vi sågs".

Så, hur ska jag svara då? Jag brukar skratta till och svara typ:

"Jodå, det rullar på..." eller "Ja, det är som det är..." eller "Som vanligt..."

Jag minns engelsklektionerna då man skulle lära sig "How are you?" eller "How do you do?" som hälsningsfraser där man inte väntade sig ett svar och jag tyckte det var jättekonstigt! Men så fungerar ju svenskan också nu för tiden, fast på något sätt förväntas man ändå svara "ja" eller "bra".

Vad ska man säga då man hastigt ses då? Jag har inget självklart svar... jag vill ju både heja och bry mig... men kanske skulle ett påstående som inte avkräver ett svar vara lättare att bemöta då allt inte är bra:

"Hej! Kul att se dig!" eller "Hej! Det var länge sedan!" eller "Hej! Vad fin du var i den kappan!"

Eller är det kanske bara jag som tänker så här? Det kanske inte är något problem - vad vet jag ;-)