Jag går som i en dimma

Jag går som i en dimma,

ser omvärlden olika klart.

Det närmast mig är tydligast

men också viktigast att se.

Det längre bort är diffust

och detaljer försvinner bort.

Ja, min omvärld är suddig...

i dimman.

Jag går som i en dimma

och tar ett steg i taget.

Helt plötslig ser jag saker, 

som alldeles nyss var dolt.

Är på ett sätt stark och trygg, 

men samtidigt trött och svag.

Är tacksam för hjälpande händer...

i dimman.

Jag går som i en dimma,

lite hit och lite dit.

Tillåter mig känna olika känslor. 

Tillåter att livet just nu är oklart.

Tillåter mig att stanna upp.

Och ser då i Guds lyktsken

nästa del av min väg...

i dimman.

Jenny Hultin 19 sep 2013

Vid svärmors dödsbädd

Ps 119:105

Ditt ord är mina fötters lykta 

och ett ljus på min stig.

Och jag vet att dimman lättar snart...